de kallar sig Arctic Monkeys
Sommaren 06, när jag hade slutat 9an, så lyssnade jag inte på något annat än Arctic Monkeys. Det första jag gjorde när jag kom hem (det kunde vara på eftermiddagen, mitt i natten eller tidigt på morgonen efter en helkväll) så satte jag mig ALLTID och lyssnade på deras låtar innan jag gick till sängs eller gjorde vad jag skulle göra. Så nu när jag hör dem så får jag sjuka nostalgitrippar. Härligt!
Jag har dessutom alltid fått gåshud av sångaren Alexander Turners röst. Jag vet inte vad det är, men hela jag ryser när jag hör den. Har alltid varit lite förälskad i honom. Sen att de är britter ger ju bara ++++, för to be honest; finns det något sexigare än låtar på brittiska? Spelar ingen roll om det är Lily Allen eller The Streets eller Arctic Monkeys, det bara är som det är. Jag är svag för brittisk musik, håller ni inte med om att det är fruktansvärt härligt?
Jag tänker idag go wild and crazy och ge er TVÅ låtar av samma band, bara för att de är så jävla bra.
Den första låten heter Balaclava och spelas självklart av Arctic Monkeys
Jag hade svårt att bestämma mig för vilken den andra låten skulle vara, men tillslut kom jag på det självklara svaret;
låten heter fluorescent adolescent!
Fruktansvärt bra musik det här! Håller ni inte med?
Jag kallar mig Sandra
Eller driver och driver, det är ju det jag knappt gör.. Är ju jättedålig med att uppdatera. Men ibland så, då kommer det något, och då jävlar gillar ni det! Eller hur? Ja det är klart ni gör.
Okej uppdatering kommer här!
Den 25 april 2009 hittar ni mig på hovet.
Varför? Jo jag söker nämligen till Idol då!
Se där, så kan det gå. Ni håller väl tummarna för mig?
Jag hade tänkt sjunga "Breaking my own heart" med Duffy, får se hur det går. Ska hursomhelst bli kul!
Amanda ska följa med mig och stötta mig och se till att jag inte bangar ur, och jag tror Lisa skulle med också. Hoppas det! Kan bli en rolig dag tror jag
Nästa fredag (närmare bestämt den 27 mars) så ser ni mig, inte på hovet, men i Rönninge Gymnasiums caféteria där jag har anordnat en lunchkonsert tillsammans med Amanda. För nu har den blivit av minsann, jag är en sån människa. En sån som gör planer, och håller mig till dem. Inte tomt snack, sånt klarar jag inte av. Nej jag står fast vid det jag har lovat. Så lunchkonsert blir det! Jag och Amanda ska som tidigare nämnt sjunga Long Lost Pen Pal med Hello Saferide ft. Firefox, och det låter bra tycker jag. Enkelt och sött. Men vad jag ska sjunga solo har jag inte bestämt än. Panik! En vecka kvar, och jag vet inte. Men det löser sig. Men kom gärna med förslag!
Det var nog allt för idag. Kram på er som fortfarande orkar gå in här trots att det är så dåligt med inlägg!
jag kallar mig Sandra
Jag har inte uppdaterat bra alls, jag vet. Förklaring följer;
Brist på tid! Jag har haft sportlov nu och mitt schema har varit fullsatt varje dag, from morning to night, så jag är ledsen, det här har inte legat på prio ett.
Jag kommer dessvärre inte med glada nyheter nu heller, för jag har otroligt mycket att göra nu när skolan sätter igång, med diverse projekt. Så det kommer kanske komma lite glest med inlägg, plus att jag måste skaffa mig, håll i er nu, ett jobb! Ja jag vet, hur ska jag ha tid med det också? Jag vet helt ärligt inte. Men jag har levt i arton härliga år utan jobb, men börjar nu känna att det inte fungerar längre. En fråga bara; hur söker man jobb utan en enda erfarenhet på CV:t? Men hursomhelst, nu blev det inte ett musikinlägg. Vet inte riktigt vad ni tycker om det, men nu fick ni en insyn!
Ska försöka komma med någon liten guldklimp då & då iallafall, så ni trogna läsare; stay tuned!
hon kallar sig Anna Ternheim
Som nämnt tidigare; Grammisvinnare - Helrätt! Hon har så härliga melodier, fina texter och en alldeles egen röst. Jag gillare. Duh. Något jag gillar med den här låten är att det går att göra låten till sin egen ganska lätt. Den är ju väldigt simpel (in a good way) gjord och upplagd så det är enkelt att ta bort/lägga till lite som man behagar och få till sitt eget sound. Kalas!
Update om migsjälv;
Stämbanden är trasiga, vill inte som jag vill, knutorna har blivit större = hes på heltid = > sadsandy
Lunchkonsert börjar kanske komma igång - mars? - KUL!
Musikal i vår - inte tid? - första gången på många år utan vårshow? - TRIST!
Ja det var väl sammanfattat om mig, nu tillbaks till artisten i fråga;
Artisten heter Anna Ternheim och låten My Secret
jag kallar mig Sandra
förstår ni vilken sinnesstämning jag är i nu? SKIT!!!
vad ni än gör, gå inte in på andrés blogg.. www.jagkoerfranskt.blogspot.com .. gå inte in där. för min skull
haha andré, du är SÅ inte min favoritperson just nu!
i should be there i should be there i should be there..
de kallar sig The Honorary Title
Som ni kanske har märkt här så är jag en sucker för indiemusik. Jag kan inte låta bli.
Jag är en indijunkie. Detta stoppar dock inte mig att lyssna på annan musik. Nej sån är inte jag.
Hursomhelst ; The Honorary Title - precis min smak!
De är ett indierockband från New York. Mitt öra hör lite Kooks-stil, lite Thrills i vissa låtar, lite Oasis, ja lite blandat av smått (stort) och gott! Sen kan ju jag vara skadad eftersom att just de tre banden spelats vääldigt regelbundet i mina högtalare sen jag vet inte när. Jag hittar säkert influenser från de banden i all musik. Nästan. Tror inte jag hör så mycket Oasis i Pussycat Dolls, men å andra sidan kan jag inte dra mig till minnes att PCD spelats i mitt rum någon gång. (Däremot gillar jag att dansa till dem, det förnekar jag inte!)
Idag håller jag mig verkligen inte till ämnet så lägger upp låten nu istället så ni får njuta.
(Älskar att de nästan alltid håller låten på en rätt låg nivå och sen efter första refrängen tar sångaren, Jarrod Gorbel, i ordentligt och låter helt försörd och desperat så hans röst nästan spricker. Vackert. Dramatiskt. Musik)
Bandet heter The Honorary Title och låten Revealing Too Much
Lägg märke till den vackra raden; Don't alow your voice to fade.
Fint.
han kallar sig Håkan Hellström
Men tänker faktiskt gå utanför min musikbloggram här och bara kommentera att han vann utmärkelsen Årets Bäst Klädda Man på Elle-galan! Himla härligt det där. Trots att han hade samma lila sammetskavaj med matchande lila sjal flera kvällar i rad i höstas, samt på en direktsändning i TV med Malou Von nånting, så är det himla härligt.
Bara för att det är han.
Gick också snabbt in på P3s hemsida för att se om de lagt upp vinnarna från deras Guld-gala tidigare ikväll, vilket de hade! Gissa vem som vann både Årets Artist och Guldmicken? Han börjar på H och slutar på åkan Hellström. Grymt
(himla stilig är han, den där håkan)
de kallar sig Hello Saferide & Firefox AK - Jag kallar mig Sandra
Här har vi en duett som klingar väldigt vackert i mina öron.
Väldigt fint samspel, gullig text och jag älskar tempot i låten. Rytmen känns helrätt.
Artisterna heter Hello Saferide & Firefox AK och låten Long Lost Penpal
Nu är det ju så att jag och några till ska anordna en lunchkonsert i min skola, och jag och Amanda (en av Sveriges vackraste tjejer som lyckligtvist också har en väldigt fin röst!) ska sjunga den här låten. Hon kom med förslaget - jag nappade direkt. Jag ska försöka styra upp så konserten blir i mars, då har jag och Amanda tid på oss också att göra något litet eget av låten, för det är så jag gillar det. När man gör den till sin egen. Kanske den bara ska kompas av ett piano? Om jag tänker spela? Nej för sjutton, det vågar jag inte. Inte förrän jag tagit ordentliga pianolektioner.
Hursomhelst så är jag sjukt taggad på lunchkonsert, en duett med Amanda (om inte fler, kanske det blir en Håkan-låt också..) och sen är jag sugen på att sjunga Anna Ternheim-versionen av Shoreline. Vi får se vi får se..
Första sånglektionen för den här terminen för min del är nu på onsdag, men eftersom jag är sjuk och mina förkylningar direkt sätter sig på mina stämband och förvärrar mina knutor på stämbanden kommer det inte gå så bra. Jag har en sån där raspig whiskyröst just nu och en härlig hosta så jag ligger under strängt sjungförbud. Borde egentligen inte prata så mycket heller, men det går inte att göra så mycket åt.. Ha ha. Men kommer iallafall åka dit och socialisera mig lite, kolla upp vad som gäller för våren med våra föreställningar osv. Kul!
Hoppas ni förlåter min taskiga svenska i dagens inlägg, men idag är jag för trött för att fungera grammatiskt korrekt. Det blev som det blev helt enkelt - vi kan kalla det konstnärligt
de kallar sig The Ting Tings
Brittisk indiepop
Två medlemmar - Katie White & Jules de Martino
Skönt sound
Bandet heter The Ting Tings och låten Shut up and let me go
(har lite tekniska problem idag så gå själva in på youtube och sök sålänge! kolla även på deras livegig, jag gillare)
jag kallar mig Sandra
Det känns trist att skriva och skriva och inte få någon feedback, så börja kommentera!
Håll med mig, säg emot mig, starta en diskussion om ifall Anna Ternheim borde vunnit sina grammisar eller inte (helt klockrent att hon gjorde, såklart!) eller vad ni vill. Ge tips om artister jag borde lyssna på och ta upp här, klaga på att jag tjatar om vissa artister för mycket; ni fattar grejen va? - Ge mig feedback!
Tack så mycket för det :) Funderar förresten på att gnugga mina geniknölar, sätta mig vid pianot och skriva en ny låt. Om jag vågar, kanske den tillslut hamnar här? Om jag kan sätta mig själv på en sida som delas med så fantastiska band och artister, jag kanske bara bleknar? Ja det är något framtiden får berätta, tänkte iallafall sätta mig vid pianot nu och se vad som kommer fram. Jag måste alltid sätta min mobil på inspelning när jag sätter mig vid pianot. Varför? Jo för jag kommer alltid på bra melodier och spelar dom tre gånger, sen glömmer jag hur de gick. Jag kan komma på på ett ungefär, men aldrig exakt lika bra. Så nu spelar jag alltid in. Det var en av anledningarna till varför jag grät som jag gjorde när min förra mobil blev stulen, fattar ni hur mycket av mitt musikala material den människan har just nu? Tänk om någon sitter och lyssnar och skrattar, eller bara raderar det som jag har skapat! Nej usch.. tycker inte om att tänka på det där igen. Det var inte meningen att de melodierna skulle höras av fler helt enkelt. Ödet.
Nej vilket långt inlägg det blev om mig nu, back to the piano!
de kallar sig Mando Diao
Bandet heter fortfarande Mando Diao och låten You can't steal my love
de kallar sig Mando Diao
Låten jag tänkte ha med här idag är det något speciellt med. Det är melodin i refrängen som får mig att få den där känslan. Det liksom pirrar i magen och jag känner mig nästan förälskad. Det är märkligt, hur en melodi kan få en att känna så. Eller är det bara jag?
Lyssna. Titta. Njut. Bli förälskade!
Bandet heter Mando Diao och låten God Knows
de kallar sig A Camp
Jag rekommenderar det programmet starkt, det är väldigt bra och utan en massa meningslöst skvaller, man får se artisterna ur en väldigt bra synvinkel och får en insyn i deras liv och hur de inspirerats och liknande. Hade jag varit artist hade jag gärna ställt upp i det programmet! Se alla avsnitt på www.svt.se/dekallarossartister.
(Spana in Nina Persson stilrena klädstil!)
Enjoy!
Bandet heter A Camp och låten Stronger Than Jesus
hon kallar sig Anna Ternheim
Hon är väldigt begåvad. Nöjer mig med att publicera den vackra texten;
Me and you
better laugh in 20 years from now
with some perspective and dedication
I will find somebody new
It better be someone special
Better be coming very soon
Better be for real this time
Oh I know, it always was with you
You or no one
I hope I'm wrong before I die of boredom
I want more than
days and nights when I amuse
myself alone
He better be someone special
He better be devoted just like you
Better be for real this time
Oh I know, it always was with you
Friends forever, oh no
another girl will change your mind
in less than half the summer
So before you fall in love, I wonder
when you asked for
something that I couldn't give you
more of me than you
I talk as if it's now but nothing is new
She better be someone special
She better be more in love than me
If I was your brightest hour
she is now, as far as I can see
Artisten heter Anna Ternheim och låten Better Be
de kallar sig Broder Daniel
Jag har aldrig varit ett stort Broder Daniel-fan, jag har aldrig haft svart hår och svartmålade ögon med stjärnor på kinderna. Jag har aldrig klätt mig i deras kostym. Jag har aldrig satt mig i det facket. Däremot kan jag njuta av deras musik, av deras känsloladdade toner och förmåga att upprepa meningar tills man blint tror på dem.
Jag laddar upp det här klippet, för att visa dels en bra låt, men också vilken känsla det är! Vilken fantastisk skara fans de har, jag menar när Broder Daniel slog igenom så var det ju en stor våg över hela landet. Jag såg Broder Daniel live när jag var 13, och det var utom denna värld när de kom in på scen. Jag som inte var så stort fan blev överrumplad och helt omskakad.
Titta på fansens ögon, ser ni? Det är beundran och det är total lycka. Ja jag älskar det, den där känslan är ovärdelig.
Bandet heter Broder Daniel och låten Shoreline
Anna Ternheim har gjort en cover på samma låt. Den är väldigt enkel och väldigt fin, så därför lägger jag upp den med.
Anna Ternheim - Shoreline
